Sjungande berättare. Vissång som estradkonst 1900-1970

Information

2017 tilldelades Marita Rhedin Olrogstipendiet! Juryns motivering lyder:
”Marita Rhedin tilldelas Olrogstipendiet för sin doktorsavhandling Sjungande berättare som innehåller unik forskning kring vissången som estradkonst 1900-1970, den litterära visan och dess företrädare på scenen. Med denna forskning kring uppförandepraxis bidrar hon till ökad förståelse för tradition och förnyelse över tid och stimulerar musikstuderande på olika nivåer att förfina och medvetandegöra det egna musikaliska uttrycket.”

Med utgångspunkt i inspelningar av vissångare från 1900-talets början fram till slutet av 1960-talet har Marita Rhedin studerat hur svensk vissång och dess uppförandepraxis utvecklats.

Särskilt är det den så kallade litterära visans uppsving under 1930-talet och början av 40-talet som behandlas, med företrädare som Evert Taube, Karin Juel och Gunnar Turesson. Men även visan som estradkonst under tidigt 1900-tal, med så vitt skilda artister som Sven Scholander, Delsbostintan, Skånska Lasse och Nils G. Svanfeldt, ägnas stort utrymme. 1960-talets ”visvåg” exemplifieras med hjälp av Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk.

En CD-bilaga med 12 spår illustrerar författarens resonemang.

Marita Rhedin är sångerska och sångpedagog. Läs mer om henne på Göteborgs Universitets hemsida. Detta är Rhedins doktorsavhandling i musikvetenskap.