Rea!

Of Air

Anders Hagberg   Johannes Landgren        


Footprint Records

Artikelnr: FRCD017

Kategorier: , ,

98.00 SEK

Information

I samarbete med Musikhögskolan i Göteborg presenterar Footprint Records den första skivan i serien Resonans där lärare och studenter från Musikhögskolan medverkar. Här hör vi jazzmusikern Anders Hagberg på sopransaxofon och flöjter i möte med organisten och improvisatören Johannes Landgren på orgeln i Vasakyrkan i Göteborg. Lekfull improvisation över folkmusikaliska melodier, liturgiska teman, medeltida psalmer och egna kompositioner.

Den signade dag

Focus

Innehåll / Contents:
Den signade dag
Ali Khan
Romelni Kerubinta
Världens frälsare kom här
Tempelhöst
Ack, att i synd vi slumra bort
Kyrie
Strax
Glasträdet
Rop
Focus
O, Kriste du som ljuset är
When the Wood Speaks
I väntan på våren

Strålande recensioner / Excellent reviews (see below):

Resa över orörda vidder (Betyg: 5 av 5)
”Det som griper mest är alltid svårast att förklara. Upplevelsen sitter djup, som om den alltid funnits. Den liknar en andning. Allt man känner är en enda stor tacksamhet.
Så kan man beskriva mötet med Of AIr av improvisationsmusikerna Johannes Landgren och Anders Hagberg … Skönheten ligger som en väv över samtliga sexton stycken….Albumet kan rentav i vissa tillstånd upplevas som en enda svit, fylld av obruten lidelse.” (Gert-Ove Fridlund, Hallandsposten)

Lira gillar
”Det finns en ton så ren och klar att sinnen stillas och oro förjagas. Denna ton går endast att finna i kombinationen kyrkoorgel och sopransaxofon. Det är många musiker som förvaltat denna himmelska ton … Men ett steg ännu högre når Anders Hagberg och Johannes Landgren. De båda utnyttjar alla möjligheter som står att finna i samarbetet. Hagberg lägger till sina magiska flöjter och Landgren spelar på hela registret från den spädaste ljusa diskant till den mest mullrande bas, som får väggarna och fönsterrutorna att vibrera … De två musikerna blandar i uttryck, från det melodiösa och harmoniska till det improvisatoriska och vilda dissonanta, och skapar en organisk, nästan fysisk sinnlighet.” (Mats Palmquist, Lira)

Intim jazz som bryter gränser
”Säg improvisationsmusik; förr tänkte vi då på brötig uppspräckt jazz. Nu möter vi i stället världsmusik, här meditationer kring svenska psalmvarianter mellan indiska, georgiska, japanska och gregorianska utflykter, allt i raffinerat samspel mellan blåsarens sjungande flöjt, sopransax eller spilåpipa över en atmosfär- och skuggskapande orgelstämma … musiken är närgången, mer infallsrik än strikt formbunden, än stilla och sluten, än stark och förtröstansfull, nästan terapeutisk, nåt för ensamma stunder när skuggorna tränger sig på.” (Rolf Haglund, Borås Tidning)

”Först ljusnar luften av Hagbergs lätta sopransax: Plötsligt skakar huset av Landgrens dova orgelmuller. Kontrasterna är förfärande och helt underbara i ett Kyrie från 900-talet.
Tillsammans njuter de av att bygga upp meloditeman från folk- och kyrkomusik. De kallar improvisationerna för klangdesign, en träffsäker beskrivning av den atmosfäriska , andliga och fullmatade musiken.” (ÖstgötaCorrespondenten)

”Här slås spännande bryggor mellan dåtid och nutid…Här möts två mästerliga improvisatörer och musikanter med orgeln, sopransaxen, tvärflöjten och Vasakyrkans förunderliga akustik i förening. En annorlunda och spännande och lekfull CD som blir än mer fascinerande, om man lyssnar till den med öronen öppna för reminiscenser från asiatisk musik, folkliga koraler, gregorianik och tolvtonsteknik.” (Dag W Edholm, Orgelforum)

Travels across wide open spaces (5/5)
”The things that move you the most are always the hardest to explain. The experience is lodged deep down, as if it has always been there. It’s like breathing. You just feel very grateful. That’s one way of describing the encounter with Of AIr by improvisational musicians Johannes Landgren and Anders Hagberg … There is a web of beauty spread in all these sixteen pieces … The album can at times be experienced as a single suite, filled with unbroken passion.” (Gert-Ove Fridlund, Hallandsposten)

Lira digs
”There is a tone so clean and clear that its calms the senses and dispels all worries. This tone is only to be found in the combination of church organ and soprano saxophone. There are many musicians who have been the caretakers of this heavenly note … But Anders Hagberg and Johannes Landgren reach higher still. They exploit everything offered by their partnership. Hagberg adds his magic flutes and Landgren explores the entire register, from a tender treble to a rumbling bass that makes walls and window-panes rattle … These two musicians blend their expressions, from melodies and harmonies to improvisations and wild dissonances, and create an organic, almost physical sensuality.” (Mats Palmquist, Lira)

Intimate jazz across borders
”Improvisational music used to mean disharmonious jazz jams. Now we meet world music, in this case meditations around Swedish chorales between Indian, Georgian, Japanese and Gregorian excursions, all in a sophisticated interplay of a singing flute, soprano saxophone or recorder on top of an organ that invokes atmosphere and shadow … The music is intrusive, more capricious than formalistic, now quiet and secluded, now strong and hopeful, almost therapeutic. Something for the lonely hours when shadows loom.” (Rolf Haglund, Borås Tidning)

Atmospheric tonal design
”At first the air brightens with Hagberg’s gentle soprano sax: Suddenly the house is shaking with Landgren’s deep organ rumble. The contrasts are appalling and quite wonderful in a Kyrie from the 10th century. Together they enjoy building melodic themes from church and folk music. They call their improvisations ‘tonal design’, an accurate description of this atmospheric, spiritual and comprehensive music.” (ÖstgötaCorrespondenten)

”Of Air is in many ways a refreshing album. Although it falls largely within the new age/world music headline, it is a tighter, more thoughtful performance than is often the case in that genre. Not surprisingly, Hagbergs jazz background makes itself felt … Landgrens organ is very spare, very understated, and absolutely right. The two musicians offer a Kyrie that originated in the tenth century and sounds very contemporary, with shades of Bartok, Messiaen, and some arresting work on the organ … There is also a great deal of feeling in these songs, the kind of passion that turns the music outward toward the audience … The acoustics of the church only add to the effect – the familiar tune of ”Now Come the Worlds Savior” takes on an ethereal, longing quality that is remarkable. Hagberg and Landgren manage throughout to keep the music from falling over that edge that so plagues this genre and that leads only to cliché, and offer some stunning moments.” (Robert M. Tilendis, Greenman)