Verksamhetsberättelser. Ur ett skådespelarliv

”Heder åt sådant grannlaga arbete omkring en obeskrivlig konstform, vars närvaro vi inte kan undvara i vårt ständiga sökande efter det vi optimistiskt brukar kalla självinsikt.” Kjerstin Norén, alba.nu

”Holmbergs penna har kvar sin spets. Hans skriftställarverksamhet rekommenderas alla läsande och lyssnande musikkretsar: lyss till lockropen från det verbala myndighetshornet.” – Carlhåkan Larsén, Opus

”För skådespelare är språket verktyg och arbetsmaterial när de ska ge berättelser mening på scen. Henric Holmbergs lust för orden gestaltas lika bra i bokform (…) Texten är ett lågmält reflekterande kring den mylla Holmberg som skådespelare gräver i. Livet. (…) Här framträder tydligt en nyfiket tänkande skådespelare som vill kommunicera och aldrig får nog av att söka meningen bakom orden.” – Lis Hellström Sveningson, Göteborgs-Posten

”Som bok har ’Verksamhetsberättelser’ två förtjänster. Den ena är att den alls ges ut – böcker om konstarten teater är annars relativt styvmoderligt behandlad av de stora förlagen, frånsett kändisbiografier med hög skvallerpotential. Liksom många andra, mer smala böcker i genren, ges också denna ut på ett mindre förlag (Bo Ejeby Förlag). Den andra är det diskreta och lågmälda underdogperspektiv Holmberg belyser, mer viskande från tågvinden än utbasunerat från stora scenen … Den stora behållningen blir just de små, situationskomiska scenerna där verkliga personer och roller flyter samman, ord blir repliker. Världen som scen. Där briljerar Holmberg med ett absolut gehör.” – Ylva Lagercrantz Spindler, Svenska Dagbladet

”Det är hela tiden intressant, stundtals präglat av en uttrycksfull, lågmäld humor … Verksamhetsberättelser är en fascinerande sammanfattning av ett skådespelarliv, kompletterat med kommentarer om pensionärens stillsamma verklighet.” – Ingvar Engvén, Bibliotekstjänst

”I sin bok ’Verksamhetsberättelser’ sammanfattar han tankarna kring teaterns roll, men sprudlar än mer kring människans lust att berätta … Om man som teaterintresserad förväntar sig någon slags motsvarighet till Stanislavskijs ’En skådespelares arbete med sig själv’ blir man nog besviken. Som ’allmänläsare’ känner man istället lättheten i hans skrivna ord, där små anekdoter flödar fram i en liten, om än ojämn ström.” – Henric Tiselius, Ystads Allehanda och Smålandsposten

”Den lilla berättelsen om Václav Havels drama i Mistelås skola är en litterär pärla, fylld av mänsklig värme men också med en vånda.” – Christian Braw, Växjöbladet