Börje Fredriksson, saxofonist

Stefan Wistrand           

225 kr

Förlag: Bo Ejeby Förlag
128 s. Inbunden. Illustrerad
Artikelnr: E-912


Jazzmusikern och kompositören Börje Fredriksson (1937–1968) växte upp i ett litet samhälle utanför Eskilstuna. Han började spela dragspel vid tidig ålder och tog värvning vid Svea Livgardes Musikkår efter att ha gått ut folkskolan 1952. I det militära blev instrumenten valthorn och trumma. 1957 bytte han till tenorsaxofonen och spelade inledningsvis med olika dansinriktade jazzorkestrar.
En bit in på 1960-talet började han uppmärksammas i jazzvärlden för sina egna grupper och kompositioner. 1966 släpptes albumet Intervall som fick Orkester Journalens Gyllene Skiva samma år. Decennierna efter sin alltför tidiga död var han närmast bortglömd men har återupptäckts av nya generationer från 1990-talet och framåt.
Börje Fredriksson är en av de verkligt sällsynta egna rösterna inom svensk jazz, både som saxofonist och kompositör. Boken återger historien om hans musik och korta men intensiva karriär, samtidigt som den ger en bild av människan bakom musiken. Se och hör honom spela på YouTube.

Stefan Wistrand är musiker och musikforskare. Verksam inom jazz- och improvisationsmusik sedan mitten av 1970-talet.

Digitalt utges av Caprice Records 15 spår med unikt material, framför allt från ett antal radioinspelningar, för lyssning och nedladdning från Spotify, iTunes och andra tjänster.

”Stefan Wistrands bok är noggrant underbyggd och tecknar bilden av en begåvning som gick sin egen väg men som under sin korta bana gjorde ett djupt avtryck i den svenska jazzhistorien.” (Lars Kleberg, Respons)

”Boken lyckas trots det begränsade formatet fånga både den originelle musikern och personen bakom, samt teckna konturerna av hans musik och spelsätt. Om Wistrands syfte varit att väcka intresse och försöka ge Börje Fredriksson rätt plats i svensk jazzhistoria, så måste han sägas ha lyckats.” Helhetsbetyg: 4/5. (Morgan Palmqvist, Bibliotekstjänst)

”Det är en nätt och innehållsrik bok där Wistrand nyfiket betraktar Fredriksson ur olika perspektiv … Wistrand gör en fin kartläggning av Fredrikssons liv … Att Fredriksson var kärv och knepig är uppenbart. Att Wistrand inte väjer för detta är förtroendeingivande eftersom kompromisslösheten hade ett högt pris för Fredriksson.” (Magnus Nygren, OJ)

Om Börje Fredriksson skrev Erik Kjellberg i Svensk jazzhistoria, 1985:
”Fredriksson var en lysande solist och en produktiv kompositör … I Börje Fredrikssons musik möter ett engagemang, en viljestark självständighet som omedelbart fångar uppmärksamheten. I högre grad än vad som kanske är vanligt i jazzsammanhang förefaller hans musik och spelsätt särdeles vanskliga att beskriva och analysera, vare sig man vill använda sig av ord eller av toner. Hos få svenska jazzmusiker påträffar man en sådan förmåga som hos Fredriksson att liksom skjuta in de improviserade strukturerna i de komponerade, och omvänt, låta de komponerade formas av den improviserande fantasin. Det finns ett tydligt utforskande drag i hans väg bland klanger, rytmiska mönster och skalor, inte minst bland de modala skaltyperna, som började bli alltmer vanliga i 60-talets jazz.”