Varma ögonblick. Om musik, hälsa och livskvalitet

Information

Musiken har i vår kultur varit knuten till hälsa och sjukdom ända sedan antiken. Under historiens gång möter vi olika föreställningar om musikens förebyggande och helande egenskaper. På senare år har vi sett ett förnyat intresse för dessa idéer. Förändringar i det medicinska tänkandet, liksom i vår förståelse av konstens uppgifter i samhället, gör det möjligt att använda musik för att förbättra hälsan och höja livskvaliteten.

Musikterapin har under de senaste decennierna växt fram som en erkänd disciplin över hela världen. Här i Norden har vi rika erfarenheter av musikterapi som behandlingsform. Musikterapeuter gör också en stor insats i pedagogiskt och kulturellt inriktat arbete för barn, unga och äldre med olika funktionshinder.

Musiksociologisk och musikantropologisk forskning visar också hur musiken kan vara en kraft i det vardagliga livet för att förändra sinnesstämningar och skapa nätverk och relationer mellan människor.

I Varma ögonblick ger Even Ruud en mångsidig bild av musikterapin och dess möjligheter att aktivt påverka människors hälsa och välbefinnande.

Even Ruud är en internationell auktoritet på musikterapiområdet. Han är professor vid Institutionen för musik och teater vid Universitetet i Oslo och vid Norges musikhögskola. Ruud har tidigare publicerat en rad arbeten om musikterapi, musikpedagogik och ungdomskultur.

I bokens inledning skriver Mona Hallin:

”För tjugo år sedan hade jag glädjen att få översätta Even Ruuds lilla introduktionsbok Vad är musikterapi? (1982). Redan då stod det klart att vi hade med en mycket beläst musikterapeut att göra. Och stridbar.

Han ställde begreppen på ände: Sjukdom var inte ett statiskt tillstånd utan definierades som en begränsning i handlingsmöjligheter. Terapi handlade inte om att bota i någon traditionell medicinsk mening utan om att öka handlingsmöjligheterna.

Musik kunde alltså inte ses som något slags enkelt läkemedel att dosera efter behov: ’Sätt på lite Mozart, så blir allting bra.’ Nej, musikterapi innebar alltid ett möte, där en musikterapeut gick in i en dialog med en elev eller klient. Musiken blev ett verktyg i en förändringsprocess. I stället för problem fanns möjligheterna i fokus.”