Wärldslige & Andelige Wisor av Lars Johansson Lucidor

Information

Lucidor skrev visor och sjöng dem, till glädje och förtrytelse för 1600-talets stockholmare. Men hur lät de? På fyrahundra år har ingen hört visorna sjungas. Nu är det äntligen dags!
Trubaduren och Bellmankännaren Martin Bagge har letat upp melodier från tiden och förenat dem med Lucidors texter. På så sätt har han återskapat några av den svenska vistraditionens äldsta verk. Troligen har inte alla visorna fått ”rätt” melodi, men det är inte omöjligt att några faktiskt lät precis såhär-tanken svindlar!
Wärldslige & Andelige Wisor är också namnet på den bok med noter och kommentarer som utkom våren 2004 på Bo Ejeby Förlag.
På skivan medverkar även barockensemblen Corona Artis, lutenisten Mikael Paulsson, sångerskorna Helena Ek och Mia Strand (f.d. Edvardsson), samt skådespelaren och recitatören Martin Berggren.

Skulle Jag sörja då vore Jag tokot

Innehåll:
Skulle Jag sörja då vore Jag tokot
Nys när Frigga satt i bade
Så måste Jagh digh kiärste Wänn förlåta
Dhen Nys blomstrade Wårens Liufligheet
O, Chloris alla Herdars wän
Hwad begär du Hierta lilla?
Mit Hierta wil uti mit Bröst mig brista
Mälare Nymphers Chor
O, syndig Man som säker äst og trygger
I Männ af höga Sinnen
It samtaal emellan Döden och en säker Menniskia
Lät hwem som will gå
Ängslan/Sorg/Gråt/Harm/Förtreet
Berg-Råårs Chor
Ounwijklige Dödens Öde
Herre Gud för tig jag klagar
Hwarföre skal Jag mig med Sorger qwälia?
Gilliare Kwaal

”Svensk visa har fått ett tillskott i klass med Bellman och Taube, på ett språk som lyser i varje fras, med smidiga melodier av unik tidsfärg…Martin Bagge, Helena Ek och Mia Edvardsson sjunger med föredömlig textning och varm intensitet. Corona Artis spelar tätt och inspirerat på tidsenliga instrument-inte minst Maria Banias flöjtspel har en slags likartad temperatur som texterna-och Mikael Paulssons fina arrangemang ger helt autentiskt uttryck liksom Martin Berggrens uppläsning av ett par av texterna. De 18 Wärldslige och Andelige Wisorna av Lars Johansson Lucidor den olycklige, är en stor kulturgärning…” (Rolf Haglund, Borås Tidning)