Stanislavskij repeterar Rigoletto

”Vad vi tydligt ser i Rigoletto-materialet är att Stanislavskijs krav på gestaltning inte skiljer på operasångare och skådespelare. I dag sker just denna utveckling på bred front. Därför är det extra intressant att studera vad 1900-talets mest inflytelserike teaterman har att erbjuda i ämnet.” – Niklas Brunius

”Det är en stor upplevelse att få ta del av teater som hittills varit okänd för den svenska publiken.” – Anne Asplund, Bibliotekstjänst

”Stanislavskij repeterar Rigoletto är en guldgruva som sångare, regissörer och pedagoger kan hämta inspiration, kunskaper och insikter ur.” – Gunnel Bergström, Entré

”Stanislavskijs arbete verkar gå ut på att sopa rent. Boken beskriver levande svårigheterna att få sångarna att släppa sina trygga sångarvanor för att uppnå det nakna, tydliga uttrycket … Säg opera och du tänker på utslagna armar och jagdörjagdörjagdör. Denna bok kan påminna såväl publik som utövare om att det inte behöver vara så.” – Inger Dehlholm, Göteborgs-Posten

”En mängd illustrationer hjälper till att konkretisera problemställningarna, och totalt sett måste boken betecknas som en guldgruva för med intresse för regi.” – Ingvar Holmer, Teaterforum

”Stanislavskij repeterar Rigoletto är förbryllande och viktig läsning. Boken kan nog läsas på ett annat sätt än mitt. Stanislavskijs oklara och grumliga sätt att formulera sig inbjuder till de mest skiftande tolkningar. Det är kanske det som gjort att han kunnat leva vidare genom legioner av efterföljare: var och en kan skapa sig en egen Stanislavskij. En humorbefriad patriark som sitter på ens axel … Med regler och normer, påbud och förbud, bringar han ordning i våra tankar, befriar oss från vår egen kreativitet, och får oss att tro att vi är medskapande och legitimerar verksamheten som något hedervärt. Stanislavskandet lär pågå länge än.” – Magnus Lindman, Teatertidningen