Aniara sång 103

Information

”Aniara sång 103 ingår i en svit av tre körverk med texter från Harry Martinsons Aniara. De övriga två sångerna är nummer 13 och 101. Sång 103 är rymdeposets avslutande sång. Tillsammans har de en durata på ca 15 minuter.

Det finns en koherens som binder samman alla tre verken till en enhet. Det är en dystopisk berättelse om människans självdestruktivitet beskriven genom blicken av 50-talets lite naiva teknologiska framtidstro och auktoritetstro. I musiken finns en pågående harmonisk progression som rör sig genom alla tonarter. Det är ett nytt sätt att använda dur/moll-harmonik som bildar ett unikt harmoniskt flöde. Den första delen, sång 13, har en utpräglat talande/berättande karaktär. Den andra delen, sång 101, består av längre musikaliska linjer och är mer som ett lamento. I den tredje delen, sång 103, blandas de två tidigare uttrycken och bildar en mer dramatisk och föränderlig musikalisk form.

Chromatic Congruence – alla färger i balans, är den sammanhållande harmoniska tyngdpunkten i musiken. I ett specifikt tjugofyra-stegsmönster rör den sig genom alla tonarter och genererar fält av skiftande färger med flyktiga associationer till historisk musik. En väv av harmoniska progressioner där grundtoner är tillfälliga och slutackord inte existerar.” – Jonas S. Bohlin

Song no. 103 from Nobel laureate Harry Martinson’s space poem Aniara, published in 1956. The music is based on ”chromatic congruence”, where the music constantly changes key. Composer Jonas Bohlin is previously well known for his opera Tristessa. 

Lyssna på YouTube.