Visar 1–20 av 616 resultat
Staffansvisa som börjar lite beskedligt men blir allt busigare och i arrangemanget intensivare efter hand. Låt busigheten märkas i framförandet! Soloinsatser ad lib. Visan förekommer i olika varianter. Den här versionen är hämtad från Knut Brodins samling Julens visor samt inspirerad av Folk och Rackares skiva Stjärnhästen. – Tore Sunesson
Ur förordet:
”Körarrangemanget på Fritiof och Carmencita skrevs till sånggruppen Åtta Glas i Malmö, där Kjell var pianist. I Tango i Nizza berättas om vad som hände när Fritiof och Carmencita träffades igen i Frankrike flera år efter sitt första möte i Argentina. Husets Kör i Malmö gav sig ut på turné 1991. Till turnén arrangerade Lena Tango i Nizza för att sångerna skulle kunna framföras i en scenisk svit. När Christianstads Motettkör tog upp sviten 2017 beställde kören ett nytt piano‑arrangemang till Tango i Nizza för att understryka den klassiska tangostilen.
Arrangemangen kan givetvis sjungas konsertant och var för sig, men om körsångarna lär sig styckena utantill kan följande tips för sceniskt framförande vara användbara:
En barytonsolist utses, som givetvis agerar som Fritiof. Likaså behövs en sopran som föreställer Carmencita. Placera herrar på ena sidan av scenen och damer på den andra, så att den sjungna dialogen blir tydlig. Ett cafébord på varje sida blir en naturlig plats för några korister att sitta runt längst fram på scenen, medan övriga korister kan stå i grupper och föreställa cafégäster. Fritiof och Carmencita framförs i denna cafémiljö och därefter spelar pianisten ett stycke musik som får publiken att tänka på Frankrike. Tango i Nizza framförs, och på sista delen av sången blir det fint om körsångarna rör sig framåt på scenen och avslutar sången med Fritiof och Carmencita i centrum i en lycklig återförening.
Pianoarren är inspirerade av Kjells medverkan i en serie konserter med Sven-Bertil Taube och den argentinske bandoneonisten Nestor Marconi, som arrangerade sånger av Evert Taube i argentinsk tangostil – allt från tango classico till nuevo.” – Kjell Edstrand och Lena Ekman Frisk
Den finlandssvenska poeten Edith Södergran med sitt expressionistiska poetiska uttryck har lockat många tonsättare. Josefine Lindstrand har för sin svit Sånger från berget valt ut fyra dikter från 1916 års samling Dikter och från Rosenaltaret (1919). Det är dikter av skiftande karaktär, men alla med den nordiska naturen som fond.
De fyra satserna heter Tidig gryning, Irrande moln, Stormen och Sången på berget.
Josefine Lindstrand skriver: ”Edith Södergrans dikter har alltid fascinerat mig. Jag får en känsla av både nyfiken lekfullhet och samtidigt mörkt vemod och djup. Jag valde ut fyra dikter som jag tycker hör ihop på något sätt och valde att göra det till en körsvit för blandad kör. Dikterna och musiken beskriver fyra olika känslolägen eller sinnesstämningar i naturen och inom oss. Verket kan gärna framföras tillsammans med en improvisationsmusiker.”
Josefine Lindstrand är sångerska, pianist och kompositör. 2009 belönades hon med Rikskonserters utmärkelse Jazz i Sverige.
Sviten uruppfördes av Erik Westbergs Vokalensemble 2017. I och med körens 25-årsjubileum 2018 laddades ett album med två timmar vokalmusik upp på ”molnet”, tillsammans med utgivningen av en bok med verkkommentarer, lyrik och översättningar. Sviten Sånger från berget är här inkluderad, och finns således att lyssna på på diverse strömningstjänster (Spotify, iTunes, Tidal, Amazon m.fl.). Här är en länk till albumet på Spotify.
Shore to Shore är en komposition baserad på ett par textrader av författaren Björn Ranelid: ”Att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi.” Kim Loughran har översatt texten till engelska och tonsättaren David Åberg har fogat samman den med en vers ur Höga visan: ”Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den.”
Shore to Shore is a composition based on a sentence by the Swedish author Björn Ranelid, translated by Kim Loughran: ”To live is to swim from the shore I to the shore you in the sea we.” This sentence has been joined by the composer David Åberg to a verse in the Song of Solomon: ”Many waters cannot quench love, neither can the floods drown it.”
En quodlibet-sats med en traditionell koralmelodi från Malung som genomgående stämma. Kring denna vävs fragment av ”Uti vår hage” in och till sist också första versen av Gershwins ”Summertime”. Ett läckert och välklingande arrangemang av Sara Kollberg Clarke, ledare för Chalmers Kammarkör i Göteborg.
Doubt thou the stars are fire,
Doubt that the sun doth move,
Doubt truth to be a liar,
But never doubt I love.
”This moving declaration of love by William Shakespeare comes from his play Hamlet, act 2, scene 2. Whenever there are seemingly no words, these might do justice to the sentiments involved.” – Anders Jormin
Doubt Thou the Stars is recorded by the Polish choir Camerata Silesia and Anders Jormin: Ama, Footprint Records FRCD 094.
”The lyrics of Ama were penned by Virgil and by Seneca the younger; influential Roman poets active two thousand years ago. Virgil is represented here by two stanzas: Amor vincit omnia et nos cedamus amori (Love conquers all things; let us too surrender to love) and Breve et irreparabile tempus omnibus est vitae (Lifetimes are brief and not to be regained), while Seneca’s contribution is Si vis amari, ama (If you want to be loved, love). Seneca was reputed to have corresponded with the apostle Paul.
This composition was originally written for Trio Mediaeval. Here it is in an extended arrangement where men and women sing separately, only to join at the very end.
The solo part, notated here for the violin, can also be played on a clarinet, an alto flute, a cello or an English horn. The piece can also be performed without an instrumental solo.” – Anders Jormin
Ama is recorded by the Polish choir Camerata Silesia and Anders Jormin: Ama, Footprint Records FRCD 094.
”I min tolkning handlar dikten om kommunikationen mellan ett du och ett jag – en kommunikation som intimt hör ihop med relationerna mellan röst och ord och mellan tala och lyssna.
För mig innebär lyssnande att jag utöver att höra ord också noterar tonfall och kroppsspråk för att förstå vad du vill. Om jag väljer att inte lyssna sätter jag min förmåga till empati på spel, jag blir stum och världen blir fattigare.
Kompositionen börjar med några ljud – a-ah, n-ng, s – fragment som också är byggklossar till ord, ljudklossar som används och återanvänds till att bära olika betydelser i olika sammanhang. Samma tillvägagångssätt gäller också i musik där enkla element bygger själva kompositionen men också kan förändra musikens innebörd.
Verket ges här ut med engelsk text, men komponerades ursprungligen med svensk text och uruppfördes 2015 under titeln Röstfragment.” – Cecilia Franke
”In my interpretation, the poem Voice Fragments is about the communication between a you and a me – dialogues that are intimately tied to the relationship between voices and words or speaking and listening.
With regard to myself, listening also involves paying attention to the tone of voice and body language of the speaker, and not only the words. If I choose not to listen, I would be compromising my ability to empathize, which would cause me to forfeit my voice and also make the world a poorer place.
The piece begins with sounds – a-ah, n-ng, s –, fragments that are also building blocks for words, units used and reused in various combinations to convey meaning. The same principle applies to music, where simple elements are used to build compositions, and they can also alter the meaning of the piece.
This version is in English, but the original composition had Swedish lyrics and was first per-formed as Röstfragment in 2015.” – Cecilia Franke
April och tystnad är en tonsättning av Tomas Tranströmers dikt ur samlingen Sorgegondolen (1996) och inleds med de välkända raderna:
Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.
Kompositionen för 6-stämmig blandad kör är tillägnad Lunds Vokalensemble.
Brudmarsch av den norske trumpetaren, mest känd som medlem i fantastiska ensemblen Brazz Brothers.
Wedding march by Norwegian trumpet player from Brazz Brothers.
Tusen röster kan framföras i diskantkör eller blandad kör. I diskantkör utesluts helt enkelt tenor- och basstämman.
Sången skrevs 2017 i samband med Adolf Fredriks musikklassers arbete med jämställdhet.
Flykten valde oss är ett suggestivt «vandrande körverk» för blandad kör med solo eller mindre sologrupp i varje stämma. Stig Dagermans dikt, som först publicerades i Dagsedlar 1953 berör ett ständigt aktuellt tema och gestaltas musikaliskt genom att nyttja körens placering och rörelser i förhållande till rummets naturliga akustik.
Verket var en beställning till Nääs Körfestival 2017 och uruppfördes i sin treköriga version av Härlanda Voices, Kören Saltstänk, Hemsjökören & Skallsjö Vokalensemble under ledning av dirigenten Gunno Palmquist.
För den kör som önskar framföra verket med en enkel koreografi: Till en början står körsångarna placerade på olika ställen i lokalen, till exempel på scenen och på sidorna om publiken. Publiken sitter eller står på detta sätt i musikens centrum. Efter ett tag sätter sångarna igång en kollektiv vandring, där det slutliga målet är att forma en stor cirkel runt publiken. Verket tonar ut i ett långt slutackord under vilket en av solisterna fortsätter sin vandring ut ur konsertlokalen medan de övriga sångarna blir stående kvar.
Verket finns också i sin ursprungliga version för tre blandade körer.
Flykten valde oss är ett suggestivt «vandrande körverk» för 3 körer SATB till Stig Dagermans text som först publicerades i samlingen Dagsedlar 1953. Texten berör ett ständigt aktuellt tema och gestaltas musikaliskt genom att nyttja körernas placering och rörelser i förhållande till rummets naturliga akustik.
Verket var en beställning till Nääs Körfestival 2017 och uruppfördes av Härlanda Voices, Kören Saltstänk, Hemsjökören & Skallsjö Vokalensemble under ledning av dirigenten Gunno Palmquist.
Verket kan med fördel sjungas av körer på olika nivåer. Det finns ett förslag till en enkel koreografi. Till en början står de tre körerna placerade på olika ställen i lokalen, till exempel på scenen och på var sin sida av publiken. Publiken sitter eller står på detta sätt i musikens centrum. Efter ett tag sätter körerna igång en kollektiv vandring, där det slutliga målet är att forma en stor cirkel runt publiken. Verket tonar ut i ett långt slutackord under vilket en av körerna fortsätter sin vandring ut ur konsertlokalen medan de övriga sångarna blir stående kvar.
”Flykten valde oss” finns också i en reducerad version för kör SATB med solo eller mindre sologrupp i varje stämma. Denna version lämpar sig alltså för en kör i en mer konventionell sättning.
Tonsättaren Susanna Lindmark inspireras ofta av den norrländska fjällvärlden, av naturen och människorna som lever där. Till den rytmiskt glädjefyllda tonsättningen Fjällvind har hon valt en dikt av den samiska poeten Paulus Utsi.
Musiken, som kommit till på beställning av Framnäs Folkhögskola 2015, är skriven för fyrstämmig blandad kör, sopransax, kontrabas och slagverk.
Stefan Forssén fick en dikt att tonsätta. Det blev en komposition för kör a cappella, men lite väl kort för att ha en chans bland alla sånger på åtminstone två, tre minuter. Så han fick fler dikter på ett gemensamt tema: blommor, grönska, träd. Och det resulterade i en svit som tar uppskattningsvis sju minuter att framföra.
De sex dikter som ingår i sviten är följande:
Det är omöjligt säger du (Lars Forssell)
Sommardag (Werner Aspenström)
Mandelträdet (Nikos Kazantzakis)
Snön är alls inte snö (Inger Christensen)
Träden (Gösta Friberg)
Gräs (Gösta Friberg)
Efter midvinternit och en segdragen, infrusen vår öppnar sej äntligen sommarens grind till ängen där fadern och dottern dansar. Här finns något bakom den lätta valstonen: ”Du förstår inte nu för du är bara sju, men en dag ska jag säga dig allt.” Text och musik av Claes af Geijerstam.
Erik Blombergs dikt har något av folkvisans charm, med natur i vårskrud och ljusa jungfrur små, som rodnande i solen stå. Även musiken har en lätthet och tilltalande bekymmerslöshet.
”Jag gungar i vinden som minne av allt jag älskat en gång.” Den finlandssvenska poeten m.m. Claes Andersson har länge fascinerat tonsättaren Stefan Forssén. Här är en sång i gungande tretakt.
En vacker naturdikt, skriven av Olof Lagercrantz ”efter läsningen av Haqvin Spegels ‘Guds werck och hwila'”, i gammal stil. Musiken är värdigt romantisk, kanske man kan säga.
Erik Blombergs berömda dikt i tonsättning av Anders Paulsson kan med fördel sjungas i meditativ Taizé-tradition, där körsång, instrumentalverser, solosång, och kör con bocca chiusa varvas i valfri ordning.